Det är så mycket jag skulle vilja ha svar på men jag aldrig kommer få, allt gick bara så fort, jag var liksom hos farfar igår och idag lever han inte längre. Jag får "gråtattacker" lite då och då, det kan komma när som helst för ibland gör det bara extra ont och är extra jobbigt. Vid ett annat tillfälle kanske jag skrattar och det ser ut som att jag är jätteglad men jag kan lova er, på insidan är jag så trasig, så jävla trasig. Tänk er att en del av er bara försvinner, det är svårt att vara sig själv då, det är svårt att veta hur man ska reagera. När jag till exempel skriver detta gråter jag hur mycket som helst men för fem minuter sedan satt jag normalt och pratade med pappa. Det är riktigt jobbigt att inte kunna kontrollera sina känslor, ibland blir det bara för mycket och ibland orkar man inte mera. 

Jag försöker iallafall att inse att han har det bättre nu och slipper lida och kämpa men det är så otroligt jobbigt, skulle kunna göra vad som helst för att få ett sista samtal med honom, fyfan vad jag saknar honom..